Kläder som man köpt och inte använder.

Älskling: men den där är fin, den vill jag ha kvar! Nån gång kan jag ha den.
Jag: ja den är fin men det är dina 30 andra t-shirtar också! Det ryms inte fler i lådan.

Älskling: den här och den här och den här kan jag ha när jag tränar.
Jag: *visar högen med träningskläder som redan finns* De åker.

Skor som använts enstaka gånger.

Där är jag boven, men de jag inte använt på länge åker.

Mängder av gardiner som bara tar plats i garderoben.

Där kan man säga att det är jag som är boven igen...

Böcker man inte vill läsa mer än en gång, osv osv osv.

Det ges bort, läggs ut på Tradera eller körs till Myrorna. Andra kan ha bättre nytta av det än vi.

Att öppna en dörr kan ta fem sekunder
om man vill och vågar.
Om man inte tror sig klara det
kan det ta ett helt liv.

- Benny Rosenqvist

Jag funderar på att lägga ner det här med bloggen. Sen november skriver jag ner tankar och funderingar, lite som en dagbok, på datorn. Det är alltför privat för att publiceras här. Men när jag skrivit för mig själv har jag oftast ingenting kvar att skriva här sen. Det tar emot lite att vara för ärlig inför hela världen. Gränsen mellan personligt och privat är ganska hårfin.

För vem skriver man för egentligen?

Inte skriver man för sig själv när man publicerar för allmänheten och håller koll på läsare och kommentarer. Något slags bekräftelsebehov tyder det ju på. 'Se, jag kan, jag är som alla andra.' Typ. Och inte är jag särskilt annorlunda. Jag skriver inte mest för min egen skull som många verkar göra. Jag skriver mest för andra i min närhet. Som en extra länk mellan oss. Jag älskar att ta kort och att lägga upp bilder och få dem jag tycker om att dra på smilbanden. Att visa dem och alla andra att just de här underbara händelserna och människorna fångade jag på bild just då. Ett sätt att dela med sig. Sen gillar jag att skriva såklart. Det är väl därför man fortsätter hela tiden.

Att vara stark är inte att aldrig falla, att alltid veta eller att alltid kunna.
Att vara stark är inte att alltid orka skratta, att hoppa högst eller vilja mest.
Att vara stark är inte att lyfta tungt, att komma längst eller att alltid lyckas.

Att vara stark är att se livet som det är, att acceptera dess kraft och ta del av den.
Att vara stark är att våga hoppas när ens tro är som svagast.
Att vara stark är att våga se ett ljus i mörkret och att alltid kämpa för att komma dit.
Att vara stark är att falla till botten och slå sig hårt men alltid komma igen.

Av: Marie Fredriksson

Jag vill bli starkare...

Hade en fin eftermiddag igår. Lagade mumsig linssoppa med Olof, passade William ett par timmar, spelade Mariobros med Tobias och åkte sedan till Hemmakväll och hyrde film. Blev otroligt sötsugen också så jag tog min godisdag då istället för idag, men jag blev lite förvånad då jag blev 'less' på allt sött ganska fort. Har över hälften kvar och det är verkligen inte likt mig! Men det är ju bra såklart. :)

Idag har jag varit ute på en härlig promenad med Tobias. -3 grader och soligt jämfört med -28 som det var häromdagen är ganska stor skillnad. Tänkte att jag skulle ta med mig kameran och fota vackra vinterbilder men det glömdes helt bort. Vi njöt av vädret istället! Sen svängde vi förbi solbacken och jag passade på att gå in på Jula och utnyttja ett presentkort som Olof fick när han fyllde år 2008. Tiden går vet ni! Jag köpte ett fotbad (blev inspirerad av Sandra som skrivit om sitt fotbad) som han håller på att inviga i skrivande stund. :)

Lite senare blir det Robinson och en till film med Tobias. Det är något speciellt med helg!

Jag lyckades med allt på min lilla lista under dagen. Känner mig ganska nöjd över det.

Lagom till att middagen var uppäten fick jag huvudvärk. Envis, tryckande, ihärdig sådan på vänster sida bakom ögat. Det kan nog vara migrän. Minns att mamma hade det ofta. Ibland får jag sådan här huvudvärk och oftast hjälper inte Ipren helt, men lite. Vi hade bara Alvedon hemma och den hjälpte inte alls. Därav anledningen till att jag sitter uppe nu. Det behöver inhandlas Ipren.

På tal om något helt annat ska jag berätta om hur krångligt det kan vara att få pengar från försäkringskassan. Har man inget konto registrerat hos dem kan det mycket väl ta över 14 dagar innan någon utbetalning går att ordna. Jag skulle få en avi hemskickad via posten innan den 23 december som aldrig dök upp. Ringde försäkringskassan (och stod givetvis i kö som nummer 76) som sa att den var skickad från dem och att jag skulle kontakta posten. Ringde posten som sa att de inte kunde spåra avi:er. Ringde återigen försäkringskassan, hamnade som nummer 68 i kö andra gången. Kom fram tillslut och fick höra att de inte kunde göra något om de inte fått i retur att inga pengar tagits ut. Okej? Men jag har inte fått några pengar och skulle gärna vilja ha dem, lös problemet tack! Den personen hade ingen lösning utan började leta fram telefonnumret till min handläggare. Som var på semester. Fick två nummer till två andra personer som eventuellt skulle kunna hjälpa mig. Ringde båda, fick inget svar på något av dem. Lämnade meddelande om ärendet och mitt telefonnummer men ingen ringde upp den dagen så de kanske var på semester de två också... O.o Nästa dag ringde jag försäkringskassan igen. Då kom jag fram till en kvinna som äntligen kunde hjälpa mig. Hon ringde upp på en kort stund, sa att den förra avi:n var spärrad och att en ny skulle skickas ut så fort som möjligt. Vad svårt det var! Eller? Denna avi kom fram idag. På den stod det att den endast kunde lösas ut via Nordea. Jag knatade in till stan i -15 och blåst och gick in på Nordea och väntade på min tur. De hade inga kontanter på det stället men kunde göra en överföring som skulle ske om 3 bankdagar. Om jag inte gick till huvudkontoret, där kunde jag få pengarna i handen direkt. Jag blev otroligt less på det här krånglet och ville bara få det klart, så jag gick dit. 25 stycken före i kö. Tja, det var bara att le och sätta sig och vänta. Långt senare vart det min tur. Jag fick pengarna. Jag traskade till min bank och förde in sedlarna i en sådan där automat så att de skulle sättas in på kontot. Jag fick ett kvitto på att de äntligen fanns där. ÄNTLIGEN. Kan det krångla så ska det väl krångla! Slutet gott allting gott. :)